Idag arbetar jag mycket med en robot som heter YuMi som utvecklats av ABB. Just nu ska den lära sig att hacka grönsaker för att kunna arbeta i ett storkök som köksrobot. Matematiskt sett är just en köksrobot väldigt svår att modellera. Du ska förstå vilken kniv du ska använda, hur hårt du ska hålla i kniven, vilken kraft du ska ha och hur du ska hålla i grönsaken så att du inte förstör den. Jag vet inte om det är en köksrobot som hackar grönsaker om tio år eller om det är jag som fortfarande hackar. Sannolikt är det fortfarande jag.
"Det vore konstigt om vi inte var rädda"
Danica Kragić Jensfelt
Född:
1971
Gör:
Professor i datavetenskap vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm. Forskar om datorseende och robotik. Ledamot i bland annat Saabs styrelse.
Bakgrund::
Född och uppvuxen i Rijeka i Kroatien där hon också utbildade sig som civilingenjör i maskinteknik. Avhandling i datavetenskap vid KTH 2001.
När jag började doktorera hade precis autonoma dammsugare kommit ut på marknaden. Tjugo år senare blev det årets julklapp. Så på tjugo år har egentligen inte mycket förändrats för människor. Det som har förändrats är intresset för robotar. Många fler ser potentialen.
Sedan är folk självklart också skeptiska. Man undrar: Om robotar gör alla jobb, vad ska människor göra då? Och det är inte underligt – det vore konstigt om vi inte var rädda. Men jag tänker att man i framtiden kommer fortsätta utbilda sig även som äldre. Jag tror att vi måste lära oss nya saker kontinuerligt i takt med att jobb automatiseras, och att det kommer finnas ett skyddsnät för det. Vi kanske aldrig slutar gå i skolan helt utan jobbar tre, fyra dagar i veckan och går i skolan resten av tiden.
Teknikutvecklingen kan leda till att vi får möjlighet att leva helt andra liv – liv där vi har mer tid för varandra. Robotarna ska inte ta över, utan vi skapar system där de jobbar tillsammans med människor, så kallade samarbetande- eller kollaborativa robotar. Varje sjuksköterska kan ha en robot som hjälper till med tunga lyft och det mer mekaniska arbetet, medan människan kan prata med den andra människan istället. Samma sak i skolan och i hemtjänsten. Själv skulle jag vilja ha en kollaborativ robot som är mer som en kompis till min son, som är ett barn med särskilda behov. Jag skulle vilja ha någon som följer honom till skolan varje dag och som kan hjälpa honom att förmedla hur han känner eftersom han inte pratar. Jag hinner inte och skolan hinner inte, men en robot skulle kunna träna hela tiden med min son och så skulle det så klart vara roligt för honom också.
Yumi
Fakta om Yumi:
Världens första kollaborativa robot som kan arbeta sida vid sida med en människa på ett säkert sätt. YuMi är utvecklad av ABB och byggd för att arbeta i en normal tillverkningsindustri. Roboten ska kunna hantera allt ifrån schweiziska klockor till surfplattor.
