”Det svåraste och viktigaste är att inte stressa”

Pelle Strömberg var tidigare dykinstruktör som på senare år skolade om sig till elektriker. På väg till sin arbetsintervju på Coor för sex år sedan bröt han foten. Idag är foten återställd och nu dyker Pelle mest ner i elrelaterade projekt hos kunden.

Pelle Strömberg utbildade sig till elektriker 2006. Innan dess hade han jobbat som bland annat dykinstruktör, försäljare inom järnhandelsbranschen och snickare. Idag jobbar Pelle som elektriker sedan sex år tillbaka. De är två elektriker på siten som tar han om kundens alla fastigheter i Västerås.

Berätta om ditt jobb!

– Jag jobbar med allt inom el. Så fort vaktmästaren inte får röra det så blir vi inblandande om det rör el, till exempel att byta en lampa som sitter knivigt till eller fixa armaturer som behöver ny elektronik. Man måste vara idérik och påhittig för att fixa många lösningar.

– Jag började jobba på Coor för snart sex år sedan. På vägen till intervjun bröt jag foten vid Stadshotellet så jag fick hoppa på ett ben ner hit. Men jag kom i tid! Efter intervjun fick jag åka direkt upp till akuten. Men innan jag åkte frågade chefen mig när jag kunde börja. Jag var förvånad och undrade om jag hade fått jobbet redan, då sa han ”Kan du ta dig hit med bruten fot så är jobbet ditt!”.

Finns det några utmaningar i ditt jobb?

– Att få ihop jobbet så att alla arbetsordrar blir klara. Vi tar hand om fyra-fem av kundens fastigheter som är utspridda över Västerås. I början var den största utmaningen att lära sig hitta överallt. Speciellt ute på Finnslätten, det var en labyrint mellan byggnaderna. Vissa jobb tar också längre tid eftersom det är stort fokus på säkerheten med tillstånd som ska fyllas i till exempel. Det är när saker ska vara klara fort som olyckorna ökar. Det svåraste och viktigaste är att inte stressa.

Vad är ditt favoritverktyg?

– En skaltång, CC22:an. Den klipper av och skalar kablar. Och så multimetern, som mäter om det finns ström eller inte.

Vad gör att du trivs på jobbet?

– För en social person som jag så är det att gå runt och snacka lite med kollegorna. Det är också kul om man får något projekt och går in helt i sin egen bubbla och bara kör på, så blir det klart och så kanske man får beröm – det är kul. Efter en tid sa jag upp mig från Coor och började jobba med att programmera brandlarm från elrum. Men det var inte min grej att sitta inne och programmera ensam i elrum hela dagarna. Då fiskade jag efter att få komma tillbaka till Coor… Och det fick jag. Vi har bra kommunikation och fungerar väldigt bra ihop här, det är därför man är tillbaka.